lördag 3 september 2011

Avslutande ord i eget namn...

Lite pinsamt men jag lyckades aldrig komma in med inlägg i eget namn i bloggen under resan, gick via Siri. Ja men nu har jag lyckats... ack ja säger lite om mina kunskaper i hur man hanterar sociala medier. Men FB klarar jag av och det är ju mer än vad somliga i nästan min ålder gör (jag vet alltså en som inte är en dumskalle i övrigt) Men i alla fall, det är nu drygt en vecka sedan vi kom hem. Inga katastrofer, inga väldigt besvärliga situationer. Det var skönt att sätta sig i bilen tisdag morgon den 23 augusti och komma iväg norrut. Hettan hade ju varit nästan olidlig de sista två dagarna. Mamma Ruth satt mycket under takfläkten i köket medan vi grejade i köket, sopade trappan utomhus och "arbetade" i "trädgården". "Cecilia var är du?" ropade mamma ibland och jag fick snabbt visa mig i dörren. Sedan fläktade det lite och då flyttades stolen utomhus. Lördag kväll var vi ju som sagt nere vid kapellet och firade San Bernardo, och måndag blev det lååååång lunch på Il Cieligio. Slow food! Bildbevis har redan publicerats. För att återgå till San Bernardo festen så fortsatte den med lite snacks som vi tog för oss av och sedan blev det dans och fyrverkeri. Det orkade Ruth inte med men den levande orkstern hördes över hela byn med sin klassiska populära italienska sånger, ni vet "Volare" och "Che sara, sara" etc. Vi njöt på terassen och mamma var nästan som förr! Jag kom att tänka på den där filmen "Avakenings" den där magiska kvällen. Fyrverkeriet såg jag från sovrumsfönstret och mor vakande inte trots oljudet. Men det gjorde tydligen en ilsken granne (kvinna från Milano men inte HON) som bor nere vid vägen så hon gick ut 03.30 och började slå två kastrull lock mot varandra för att hämnas. Det lät förfärligt och vilket liv det blev på folk! Vi (då hade döttrarna kommit hem...) lyssnade intresserat till allt skrikande och alla okvädningsord. Varje gång jag är i Vignana lär jag mig f ö ett nytt fult ord och främst är det vår alltid lika vänliga granne (obs ironi) som står för uttrycken. Nåväl, kort resumé från vår hemresa har ni fått. Det enda tråkiga var att bilen pajade nånstans i södra Sverige och vid Linköping började en varningslampa att blinka. Det blev lite nervöst men vi kom hem torsdag kväll, först till Vårberg sedan körde jag mamma hem till Kista och stoppade om henne och nattade sådär runt kl 21. Nu står bilen på verkstaden, får inte köras, ev en cylinder paj. Men vi var i alla fall hela, friska och nöjda. Och dessutom hade vi löst en del framtidsfrågor i bilen, som vad Siri ska göra i höst och i vår t ex. Hon ska nog läsa italienska på universitetet, ett beslut som hejas på av Miriam och mig. Ciao! Ci sentiamo!

onsdag 24 augusti 2011

man roar sig allt man kan i stillatående köer.

dessvärre hade vi inget roligare än vindruvor, yoghurt och mandelkaka.





vi lekte lekar också. geografi höll i sig längst, men det var bara för att mamma fuskade med massa konstiga städer ingen av oss hade hört talas om.

nu är vi framme i ett land som åtminstone förstår svenska. middag blev korv och potatismos på färjan mellan tyskland och danmark. korven var inte så god. nu vill mamma ha datan. hej hej!

on the road igår.

miriam: jag tror att folk kissar här.

tisdag 23 augusti 2011

eftersnack

hoppla hej! nu är vi på hotell i tyskland igen. känns lite som att vi var här igår, men det var vi ju inte.

dagen i bilen har flutit på bra. vet inte riktigt hur många mil det blev, men vi kom förbi münchen iallafall. typ noll gräl. det enda det grälades på var en jävla transport som sinkade ner hela trafiken på motorvägen, körandes i 70. vi hade ju åtminstone turen att hamna i princip precis bakom - antagligen gick det i snigelfart längre bak i köerna som skapades. två blinkande bilar, en i vardera fil, och en polisbil framför dem. absolut tomt framför. såklart. vet inte hur länge vi svor över det här. till slut föreslog miriam att vi skulle sluta prata om det i 10 minuter bara för att få det lite lugnt och skönt. det höll i 5.

efter typ en timma och några arga-som-bin-bilars tappra försök att köra om karavanen via bensinmackar-försök senare började vi fundera i banorna kring sjuktransport, alternativt fångtransport. kanske färdades där någon skitviktig person? men varför då i 70 km/h på en motorväg? det hela började bli ganska spännande.

efter vad som kändes som en evighet nådde vi äntligen tullen ut ur italien. där ser vi att karavanen ännu inte hunnit igenom. vi pekar och gastar åt kvinnan i luckan för att emfasera att vi vill hinna förbi. då bränner hon av det bredaste leendet i mannaminne och ba "yees! film!".

film. är det nåt jävla skämt eller? har vi hasat fram i 70 km/h i över en timma, i 37 graders värme, för en jävla film? säkert en himla b-film också. vi hade planerat att till och med knöla ihop mormors hand till något vulgärt när vi äntligen fick passera våra plågoandar, men vi blev liksom så matta att det inte blev ett enda fuck-you finger. skit också!

måndag 22 augusti 2011

slutet

vi närmar oss slutet på vår lilla resa. eller, okej, vi har tre påfrestande dagar i bilen kvar. och ikväll förstås. det blir mack- och yoghurt middag, för att vi åt stormiddag på il cileggio tidigare. med pia! idag har det varit en värmetopp på 42 grader. vidrigt. här kommer alla foton från resan vi inte hunnit ladda upp. /s




mormor fick en kopp av maria rosa som det står "nonna ruth" på.


på väg ner.



mormor och ivana & angelas mamma, som är lika gammal. 



procession. med hund.


här kommer helgonet. san bernardo. francesco bar. tydligen bara män som får den stora äran. 


det var varmt. 



alla skulle fram och pussa på den där. lite ohygieniskt tycker jag, med tanke på allt gnäll om EU-direktiv kring mat.






påväg till il cillegio.





"jag sätter mig här med min vän", sa hon.



klappat och klart! vi ses snart. (det kommer nog lite från resan hem, också.) hej hej.

il cilegio!

söndag 21 augusti 2011

mmm. gosigt.

ps.

mormor pratar fortfarande om hur trevligt det var att komma ner till vignanas lilla kyrka igår. där f.ö. mormor och morfars present i form av en liten tavla fortfarande hänger.

har aldrig tidigare riktigt förstått varför mamma och mormor kallar toaletten för "tuppen"...

upp och ner

det kan vara lite tufft ibland med denna lilla grupp på denna lite udda resa, beroende av sammansättningen givetvis, hettan och alla lockande aktiviteter som denna gång faktiskt får lämnas ogjorda men det var ju också vad vi räknade med. igår var jag exv på stranden ett par timmar, för första och antagligen enda gången. mina döttrar gör ett fantastiskt jobb, inget tvivel om den saken och jag blir rörd när jag ser dem kommunicera med sin mormor, tålmodigt och intresserat. och intresset för vissa aktiviteter sammanfaller ju, mamma älskar att äta god mat så vi har satsat på två restaurangbesök. ett är redan avklarat. det tog nästan 30 min ner till bilen men det gick - och i Levanto ännu bättre. imorgon blir det sannolikt lunch på Il Cielegio tillsammans med grannen Pia. det är ju hennes kusin som är en av dom som aktivt driver restaurangen. pia har varit en flitig besökare här i huset f ö. väldigt trevligt och konversationen flyter på något sätt. i samma banor visserligen men med vissa nya intressanta inslag ibland. mamma minns förvånansvärt mycket italienska faktiskt. och så blir det många klappar och kramar och puss på kinden. igårkväll tog vi oss ner till lilla kapellet för att fira San Bernardo, vignanas helgon. vi höll oss givetvis utanför kapellet, och där avgick och ankom den lilla processionen och där blev det senare också dans - dock inte för Ruth. i vanliga fall är det också matservering men i år hade kommunen satt stopp för det. EU regler eller nåt, hygienkrav etc. lite trist faktiskt. vi mumsade Vitello Tonnato här i huset sedan istället. /C

fredag 19 augusti 2011

"nu har ni spelat den där låten tusen gånger om"

miriam har hets-spelat "gubben i lådan" till den grad att till och med mormor kan sjunga med.

sorgliga nyheter och söta drömmar.

inte allt går i dur här. igår kom budet att mammas jättefina, underbara äldsta syster och min (cecilias) gudmor hade avlidit. det har lagt sordi på vår annars för det mesta (!) muntra tillvaro. men så är det ju så med lilla mamma/mormor att hon glömmer mellan varven, vilket i detta fall kan vara barmhärtigt. detta var en av tre sorgliga nyheter senare under dagen. mamma pratar mycket om gamla tider, om Anneli, om barndomen och under natten drömde hon att pappa Lasse var med henne i Casa Elma. "det kändes behagligt". alltså ingen sorg och bara ljust.
/c

Ruth och Lasse i Venedig 1956

framgång!


torsdag 18 augusti 2011

en ond lukt

allt sedan första kvällen har vi plågats av en ond lukt i casa elma. en lukt av obestämt ursprung, ibland stark, ibland svag, på både övervåning och nedervåning har den gäckat oss. mamma och jag har nosat oss yra i huvudet och till slut accepterat den föga tillfredsställande förklaringen att någon person med väldigt stark kroppslukt måste ha vistats i huset nyligen.

sen såg jag den. bakom skräcködlans solpanel, utanför elminas fönster - där ligger en uppsvullen, ruttnande, flugansatt råtta och solar sig på en bit presenning.

vad göra? mamma vill inte orsaka bråk i onödan genom att gå ner och be dem ta bort fanskapet. återstår alltså att göra det själv. förbereder nu operation ratto. i korthet går den ut på att med lämpligt tillhygge svinga råttan över solpanelen så att den landar på grannarnas uteplats. lyckas det blir vi äntligen av med råttan och lukten utan alltför mycket besvär. misslyckas det blir möjligheten till en civiliserad grannrelation om möjligt än mer avlägsen.

a´lea iacta est
/m


nu blir det finlunch på centro!

onsdag 17 augusti 2011

mormor dansar.



allt (nåja) är lugnt och fridfullt. mamma och jag har åkt ner till stan för att proviantera, siri och mormor lyssnar på musik och pysslar i huset. maria rosa och maria ddele kom förbi på visit i förmiddags, med glada tillrop och många kramar. mormor fick en mugg med texten "Nonna Ruth" av maria rosa, gulligt. konversationer på italienska flyter på förvånansvärt bra, "bra" alltså.

igårkväll körde siri och jag till levanto och lämnade mamma och mormor åt sitt öde. mormor var i högform och satt på altanen till midnatt, njöt av utsikten och begrundade livet i allmänhet och ålderdomen i synnerhet. milda antydningar om att det började bli sent, att man kanske var trött eller behövde gå upp tidigt viftades bort. "var och en gör nu som han tycker, om du vill gå till sängs så gör det inget för mig". nähä.

svettiga hälsningar /miriam

det står en barnsäng i salotton. mormor blir lite orolig.

"nå dit sku jag ju nu aldrig gå för det vore ju helt hopplöst att komma därifrån."

måndag 15 augusti 2011

"det är få platser som man har sånhär fantastisk utsikt."


slutet gott allting gott. (eller snarare början men det känns som slutet just nu)

dagen på vägen i bilder


mormor polade med en tupp. / var rädd för tuppen.


skräpet




här var mamma precis så arg som hon ser ut. gränsen till österrike tog inte KORT. hon pratade om det i säkert 3 mil.



titta så mysigt krypin man kan ordna med ett -cencur-underlägg.